Ett ruttnande lik från förr

Lavar träd och larver lurar lite lustigt likt ett lik i linden upphängt dinglar pinglor klockor små längs vader rep runt halsen kittlar tittar se han sprattlar skrattar fnissar fnittrar fångad i en fånig fasa finkar fiskar efter ögon

en räv står på herr grävlings axlar, i sin käft har han foten morr mrrff!
kanske är den inte riktigt mogen ännu säger herr grävling.
klart den är, han har ju hängt där i en helvecka, han är bara extra seg den fan!
ah så där, vad var det jag sa, kila iväg och bjud in fröken varg och lilla skatan till festmåltiden.
Åh nej, det där går jag inte på du lömska räv, du vill bara ha allt för dig själv.
jag biter tills benen knakar, dina små ben skulle inte klara en sekund älskade räv

det är sommar och det regnar lurig lindhonung ner på ruttnande kött runt träden flyger insekter i extas humlor störtar mot marken maskarna och larverna blir höga och rusiga för att slutligen döden dö.

tomma ögonhålor ler och repet brister, dunsar ner
och prästen tror knappt vad han ser
då skurken linkar, haltar mer
vems vilja är det nu som sker?

ve mig! ve mig! rädda mig!
den ondes kraft nu bor i dig
din syndare! ditt kreatur
du är ej man du är ett djur

kan du ej dö så ska vi hjälpa
hjälpa dig att livet stjälpa
rinna ur din usla kropp
för själen din finns inget hopp

prästens böner blir nu hörda
min kropp den slits från livets börda
en räv, en grävling tassat fram
de äter satans offerlamm

Herr Räv, herr grävling mig de smaskar
det som lämnas det får maskar
min själ den är nu slutligt dömd
jag ska för alltid vara glömd

i helvetet min själ nu brinner
då de goda alltid vinner
på bålet i Gehennas lågor
gråter jag i mina plågor