Boven

Längs takåsen smyger en lurig figur som en skugga bland andra stryker längs skorsten tassar på tegel med väldiga språng byter tak utan ljud utan knak slinker in genom fönstret som lämnats på glänt är av gudarna sänt vilken lycka för för mig jag ska tjuva och plundra tills solen går upp väcks av tupp det är morgon polisen är här jag är fast jag bunden till händer och fötter och kan inte fly kan ej hoppas på nåd då min lycka är slut jag får stå för mitt dåd.

Du din bov din bandit du ska ruttna i finkan och aldrig ska solen få smeka dig mer för när du slipper ut är du gammal och grå och ditt liv det är slut det är syndarens lön du är dömd du ska glömmas i avgrundens mörker och råttor ska slåss med dig om din mat du ska kedjas vid vägen och piskas var dag du ska lära dig vitsen av ordning och lag!

Brännoffer

Jag väntar på bålet på elden på skratten från folket som tittar och hurrar när lukten av köttet mitt fräser och ryker och når deras näsor de jublar när håret mitt brinner och röken mig kväver och prästen han stönar av vällust och kättja när själen min sjunker till helvetet ner medan röken den stiger till Gud som blir lyrisk ett brännoffer det har han suktat och önskat sig länge

av mig är det aska det ryker och pyr lite grann jag är borta spektaklet är slut och snart leker barnen med benen från mig som är svarta av sot och som värmer i handen det goda har segrat må det onda försvinna för evigt för alltid må kättare brinna!